agera

Var de svårt för honom att komma in i Sverige?
För att komma in i Sverige var han tvungen att ta många omvägar. På vägen blev han och några andra flyktingar tillfångatagna och fick sitta i fängelse i några månader. Efter att ha kommit ut ur fängelset kom han äntligen in i Sverige.

 

Fick han sedan asyl?
Det var väldigt svårt att få ett Svenskt pass vid den tiden. Men jag tror att det är lite enklare nu. Han hade skickat in papper, men de hade tappat bort hans papper. Han ringde ofta för att försöka orda upp allt, men det enda de sa var att de hade tappat bort paprena. Efter sju år i Sverige för pappa, och fyra år i Sverige för mig hade migrationsverket äntligen hittat papperna.

 

Under tiden utan asyl hade vi bott i en trång student korridor, men fick nu äntligen flytta. Precis i all glädje i och med att vi hade fått tillstånd att bo i Sverige, och att ha fått en lägenhet så dog min mormor. Även fast det var väntat var det väldigt jobbigt, speciellt för mamma.

 

 

Hur var läget i det nya området?
Vi trivdes väldigt bra i det nya området. Våra kusiner bodde i närheten, och det kändes bra. I orten där jag bor finns det mycket turkar och chilenare. I min ort var det blandat med muslimer, kristna, och andra religioner. I en större ort var det däremot annorlunda. Där bor det flest krista, och som muslim var det svårt att komma in. Ett exempel var en släkting som ville flytta dit som var halvmuslim. Han fick inte bosätta sig där pga det.

När ni väl hade fått er lägenhet, hur fortsatte livet då?
Mamma började leta efter jobb inom restaurangbranschen, och min bror som var sjutton år vid tillfället gick gymnasiet. Jag är inte helt säker på varför, men p.g.a. lagarna vid tiden fick han inte ta studenten. Han kände sig väldigt besviken, och tappade helt motivationen, och han bestämde sig för att hoppa av. Pappa som hade jobbat innan blev sjuk och fick sluta. Han kunde inte jobba, och blev arbetslös under en period, men började sedan jobba igen. Min äldsta bror som var runt tjugo år fick jobba hårt för att hjälpa till med räkningar och sådant, när pappa var sjuk. Jag hade gått i förskola i Jordanien, och direkt när jag kom hit började i skolan. Vid den här tiden gick jag i trean.

 

Hur gick det med språket och så?
Jag och min bror tyckte om skolan och pluggade mycket. På så sätt lärde vi oss språket snabbt. För min äldsta bror var det lite svårare. Han kan svenska nu, men har en utstickande dialekt.

 

Hur trivs ni i Sverige nu?
Vi trivs bra just nu. Det känns som att vi har lyckats komma in i det svenska samhället, men vi kommer endå alltid har våra egna traditioner och principer. T.ex. får jag inte vara ute ika länga som alla andra och så.

Vi skrev en insändare med våra åsikter och tankar, som vi skickade in till Fria Nyheter. För det första så blev jag förvånad över hur dåliga människor var att använda kommatecken, men den stora punkten som förvånade, och förargade mig var att människor varkade vara mer eller mindre för segregation. Det var även många rasistiska värderingar som dök upp.

En kommentar var ett rent påhopp. "Penolope", som personen valt att kalla sig (tro mig, jag undrar också varför) skrev att Johannes som skrev insändaren skulle ta sitt pick och pack och dra om han inte gillade sin situation. Jag måste säga att det var bland det sjukaste jag hört på länge. "Penolope" antyder att invandrare ska ha något annat människovärde än andra människor är det sjukaste. Som svensk ska man få all hjälp som går om man råkar hamna i träsket, men som invandrare ska man tydligen vara "tacksam" över ingenting. Eller förlåt. 61kronor om dagen.

Och juste. Alla har väl hängt med i debatten om varför Oskar lättare får jobb än Omar. Johannes som har finska föräldrar heter Ojanperä i efternanm, och vipps så dyker den här kommentaren upp. Suck. Jag skulle inte bli förvånad om "Penolope" heter Diskriminering i efternamn.

För att inte bara få en politisk bild av problemet så har vi nu skaffat en intervju med en vän. Hon väljer att vara anonym, och därför så kan vi kalla henne Emma. Emma flyttade vid nio års ålder från Jordanien till Sverige. I en lägenhet i en förort till Stockholm bosatte sig Emma och hennes familj, efter 4års tid i Sverige. I väntans tid hade de tvingats att bo i en trång studentlägenhet bland några studenthus i förorten.

 

Varför flyttade ni?
Mina släktingar hade börjat flytta ifrån Irak för att de visste att problemen var på väg. De flesta valde att flytta till USA, Sverige, och några flyttade till Australien . Även vi kände på oss att kriget var nära, så vi valde att emigrera.

Okej, hur gick flytten till?
Vi började med att sälja våra mest värdefulla ägodelar för att ha råd med flytten. Tanken var att vi skulle flytta till USA, men mormor som bodde i Sverige hade börjat bli sjuk. För att hon skulle få spendera sina sista dagar med sina släktingar valde vi att flytta till Sverige. Men det hela gick inte så smidigt då vi inte kunde flyga från Irak. Vi bilade ända från Irak till Jordanien. Hur långt det var kommer jag inte riktigt ihåg. Det enda jag kommer ihåg var att jag sov hela bilresan.

Medan vi stannade i Jordanien åkte pappa före oss för att fixa med papper till resten av familjen. Det blev en utdragen process vi blev kvar i Jordanien i tre år istället för några dagar som det från början var tänkt. När pappa först kom hit började han plugga för att lära sig språket och bosätta sig här. Jag tror faktiskt att det var som jobbigast för honom eftersom att han var tvungen att vara ifrån sin familj, och ta hand om mormor så pass mycket som han gjorde.

 

Fortsättning följer...

Att man själv ska få välja vart man ska bo är för de flesta svenskar en självklarhet, och i dagens läge också för de flesta invandrare. Att man väljer ett boende i närhet till släktingar och vänner gör välbu de flesta, men när asylsökande gör det är det helt plötsligt inte okej. Sören Häggroths (socialdemokrat) förslag går ut på att asylsökande ska få bo i ett ankomstboende där de ska få överväga olika alternativ. Väljer de att bo hos släktingar och vänner under den första tiden blir de utan ersättning. Väl i ankomstboendet kan de antingen bestämma sig för att bo i en anvisad lägenhet, i ett mindre invandrartätt område, eller så kan de ta beslutet att bo i närheten av släktingar och vänner. Tar de beslutet att bo i närhet av släktingar och vänner får de bara halva ersättning. Moderaterna som lade fram ett liknande förslag körde på den tuffare stilen, och ville att invandrare som flyttar till invandrartäta områden skulle få sänkt ersättning eller ingen alls. Bara sådär. Klart, slut. Utan hjälp, eller andra medel förslog alltså moderaterna att invandrare skulle hitta ett boende i ett område som var mindre invandrartätt.

Är det verkligen rätt att styra just invandrares boende med hjälp av bidrag, när andra grupper i samhället får bo precis vart de vill? Har alla partier glömt bort rikemanskommunerna som djursholm, och varför är det mer okej att överklassfamiljer bor i speciella områden än att invandrare gör det?

Är pengar verkligen rätt sätt att styra utsatta människor?

På globala gymnasiet fanns klass som kallade sig NV08A. I den lilla natur-hälsa-miljö klassen går det sju elever som bestämmde sig för att agera. De ville så gärna påverka jorden runt omkring den, och bestämmde sig för att välja ett ämne som låg dem nära hjärtat. Med många viljor blev det svårt att välja. Homosexuella äktenskap, dödshjälp och fildelning var några av ämnena som låg på bordet. Efter många bråk och diskussioner kom de till slut fram till att påverka segrigationen i Sverige, och det var så vi slutade här. Med en blogg, och många andra medel ska vi påverka.
Fortsättning följer...